Forskningen och partierna

Arbetslösheten har ökat av flera skäl på en gång. Sverige har haft lågkonjunktur, så företagen har anställt färre. Höga räntor pressade hushåll och företag, och byggandet föll kraftigt. Samtidigt började fler söka jobb, och den som söker jobb räknas som arbetslös även om ingen förlorat sitt. Ingen kan säga exakt hur mycket varje sak bidragit.

Att Sverige ligger högre än EU även i goda tider beror på två saker. Studenter som söker extrajobb räknas som arbetslösa, och de är en stor del av Sveriges arbetslösa. Och många utrikes födda står långt från jobben.

Arbetslösheten steg från 7,5 procent 2022 till 8,8 procent 2025. EU gick från 6,2 till 6,0 under samma år. Tre saker låg bakom, och ingen studie har vägt dem mot varandra. Sverige har varit i lågkonjunktur med svag efterfrågan på arbetskraft. Räntehöjningarna slog snabbare här eftersom de flesta bolån har rörlig ränta. Och arbetskraften växte med 52 000 personer 2025 medan sysselsättningen låg still, så fler räknades som arbetslösa utan att jobb försvann.

Byggandet föll från nästan 68 000 påbörjade bostäder 2021 till 28 000 år 2024 enligt SCB, och byggbranschen tappade omkring 4 procent av de anställda. Att Sverige alltid ligger över EU beror på hur vi räknar och på strukturen: heltidsstuderande var 190 000 av 533 000 arbetslösa första kvartalet 2025, och utrikes födda har 16 procent arbetslöshet mot 6 för inrikes födda. Regeringen bedömer att lågkonjunkturen förklarar ungefär en procentenhet.

Arbetslöshet 15–74 år enligt AKU: 7,5 procent 2022, 8,4 år 2024, 8,8 år 2025 och 8,7 säsongrensat andra kvartalet 2026. EU:s årsgenomsnitt: 6,2 procent 2022, 6,0 procent 2025, 6,1 i juli 2026. Sysselsättningsgraden har hållit sig relativt stark, 69,0 procent 2025 och 69,4 första kvartalet 2026, vilket betyder att en viktig del av uppgången är ett ökat arbetskraftsutbud. Konjunkturinstitutet skrev våren 2025 att den kraftiga ökningen i början av året berodde på att latent arbetssökande gick in i arbetskraften, samtidigt som institutet bedömer att Sverige varit i lågkonjunktur med negativt sysselsättningsgap.

Räntekanalen: Riksbanken höjde från 0 till 4 procent 2022–2023. Svenska hushåll är högt skuldsatta med korta räntebindningstider, vilket Riksbanken beskriver som hög räntekänslighet. Det är en belagd mekanism, men ingen har skattat hur många arbetslösa den orsakat. Bygg: påbörjade bostäder föll från cirka 67 900 år 2021 till 28 350 år 2024 enligt SCB:s preliminära utfall. SCB mäter cirka 4 procent färre sysselsatta i byggbranschen 2024. Byggföretagen bedömde att sysselsättningen i bygg och anläggning skulle minska med cirka 16 400 personer 2022–2024, vilket är branschens beräkning, inte ett uppmätt utfall.

Struktur: heltidsstuderande utgjorde 190 000 av 533 000 arbetslösa första kvartalet 2025, och studerande ungdomar 15–24 år var 24,8 procent av alla arbetslösa 2024 enligt SCB:s temaanalys, mot 4 till 5 procent i Syd- och Östeuropa. Inrikes föddas sysselsättningsgrad är bland EU:s högsta, vilket förstorar gapet. Finanspolitiska rådet och Riksbanken pekar på matchning och kompetens som strukturella problem, men inte som huvudorsak till just ökningen 2022–2026.

Osäkerheter: ingen studie har fördelat ökningen mellan efterfrågan, ränta, bygg och utbud. Långtidsarbetslösa var 171 000 år 2025, så arbetsmarknaden är verkligt svag, inte bara omräknad.

En högre a-kassa ger mer trygghet när man blir av med jobbet. Men den kan också göra att det tar lite längre tid för vissa att hitta ett nytt jobb. Forskningen ser en sådan effekt, men hur stor den är varierar mycket. Så frågan är en avvägning mellan trygghet och drivkraft att snabbt hitta jobb.

Det största hålet är inte nivån utan att många arbetslösa inte får någon a-kassa alls. Sedan hösten 2025 räknas rätten på vad man tjänat, inte på hur många timmar man jobbat, så fler får rätt till något.

Forskningen skiljer på två saker: hur hög ersättningen är, och hur länge den betalas ut. Båda påverkar hur länge folk är arbetslösa, men det mesta av den internationella forskningen handlar om längden. En översikt av 28 studier visar att effekten av längre ersättningsperiod varierar kraftigt mellan länder, tidsperioder och grupper, och att de flesta säkra skattningar är små. En metaanalys 2026 visar dessutom att publicerade effekter är överdrivna, för att studier som hittar en effekt oftare publiceras.

IFAU:s svenska studie av höjningen 2001–2002 pekade på längre arbetslöshet för män, särskilt efter 20 veckor, men den samlade skillnaden mellan könen var inte statistiskt säkerställd, och maxtaxan i barnomsorgen infördes samtidigt. Sedan 1 oktober 2025 räknas rätten till a-kassa på inkomst: minst 120 000 kronor under ramtiden och minst 11 000 kronor i månaden i minst fyra månader. Hur länge man får ersättning beror på antalet månader över 11 000, och nivån beror på medlemstid: 80, 60 eller 50 procent. Taket är 34 000 kronor.

Nivå och längd är olika frågor. Lopes 2022 i Journal of Economic Surveys sammanfattar 28 studier av ersättningsperiodens längd: elasticiteter från 0,02 till 1,3, de flesta statistiskt säkra under 0,4, och stor känslighet för land, period, ålder, kön och metod. En metaanalys i AER: Insights 2026 finner att publiceringsbias höjer den genomsnittliga skattningen med ungefär en tredjedel. Nivåeffekten i Sverige: IFAU 2005:16 skattar att reformerna 2001–2002 ökade mäns arbetslöshetstider och minskade kvinnors, men de samlade effekterna var inte statistiskt säkerställda; en säkerställd minskning fanns i mäns övergång till jobb efter 20 veckor. Maxtaxereformen samma år försvårar tolkningen.

Att effekten skulle vara större i högkonjunktur bygger på modellforskning om skillnaden mellan mikro- och makroeffekter, till exempel Landais, Michaillat och Saez, och resultaten går isär. Nedtrappning har teoretiskt stöd i litteraturen om optimal arbetslöshetsförsäkring, men ingen studie visar att en viss svensk nedtrappning är optimal. IFAU:s översikt om a-kassa och löner beskriver försäkringsvärde och matchningsvinster på ena sidan och högre reservationslöner på den andra, med osäker storlek. Täckning: IFAU konstaterar att en inte försumbar andel sysselsatta riskerar att stå utan inkomstrelaterad ersättning; siffror från före 2025 kan inte överföras rakt av.

Reglerna från 1 oktober 2025: kvalificering på inkomst, minst 120 000 kronor under ramtiden och minst 11 000 per månad i minst fyra månader; ersättningsperiodens längd följer antalet inkomstmånader; nivån 80, 60 eller 50 procent följer medlemstiden; tak 34 000 kronor.

Osäkerheter: 2025-reformen är inte utvärderad. Kostnaden 50 miljarder för S:s förslag är Timbros beräkning, en tankesmedja finansierad av näringslivet, inte en oberoende kalkyl.

Karensen betyder att du inte får betalt den första dagen du är sjuk. Den gör att färre stannar hemma för små krämpor. Men när Sverige tog bort karensen 1987 hände något oväntat: folk sjukanmälde sig oftare, men de kom tillbaka snabbare, och antalet sjukdagar totalt blev lite färre. Så forskningen säger inte säkert att karensen minskar sjukfrånvaron.

Karensen slår hårdast mot dem som inte kan jobba hemifrån. De går till jobbet sjuka och smittar andra. Att ta bort karensen kostar arbetsgivarna miljarder. Ingen har studerat dagens karensavdrag, som infördes 2019.

Det viktiga är att skilja på sjukfall och sjukdagar. Pettersson-Lidbom och Skogman Thoursie studerade när Sverige tog bort karensen 1987: antalet korta sjukfall ökade, men pågående sjukfall blev kortare, och det totala antalet sjukdagar minskade med cirka 3 procent. Inspektionen för socialförsäkringen 2025 sammanfattar den bredare forskningen: högre ersättning ökar sjukfrånvaron och lägre minskar den, mest vid korta fall, men lägre ersättning ger också mer sjuknärvaro.

Kostnaden: regeringens egen promemoria 2023 räknar med 38 procent högre sjuklönekostnader för arbetsgivarna utan karensavdrag, plus 11 till 25 procent om beteendet ändras. Det är modellberäkningar, inte uppmätta kostnader. Norge har ingen karens och dubbelt så hög sjukfrånvaro som Sverige, men också full lön från dag ett i ett år, så Norge duger dåligt som jämförelse.

Pettersson-Lidbom och Skogman Thoursie analyserade reformen 1987 då karensdagen togs bort, med registerdata. Antalet nya, korta sjukfall ökade, men de pågående fallen blev kortare, och det totala antalet sjukdagar skattades minska med cirka 3 procent. Mekanismen: den som redan förlorat en dags lön har mindre skäl att gå tillbaka en dag för tidigt. Studien gäller ett annat regelsystem, dagens karensavdrag infördes 2019, och den norske forskaren Knut Røed använder den som stöd för att karens kan ge fler sjukdagar totalt.

Inspektionen för socialförsäkringen 2025:13: ersättningsnivån påverkar frånvaron, framför allt korta fall, och lägre ersättning ger mer sjuknärvaro. Sjuknärvaro har internationellt stöd för hälsorisker i en systematisk översikt, men begränsat svenskt orsaksunderlag. Regeringens promemoria Ds 2023:33: 38 procent högre direkta sjuklönekostnader utan karensavdrag, ytterligare 11 till 25 procent med beteendeeffekter; Svenskt Näringslivs 3,6 till 10 miljarder direkt och upp till 25 med beteende bygger på liknande antaganden. Rehabiliteringskedjan 2008 förkortade sjukskrivningar enligt IFAU, i snitt 0,35 dagar under sex månader, med oklara hälsoeffekter.

Osäkerheter: forskningen visar att ekonomiska drivkrafter påverkar korta sjukfall, men inte vilken svensk karensmodell som ger bäst hälsa, färst sjukdagar och lägst kostnad i dagens arbetsliv. Inga studier finns av karensavdraget efter 2019.

Inte än, så vitt vi vet. Två av tre anställda i Sverige jobbar i yrken där AI kan göra en stor del av uppgifterna. Men att AI kan göra uppgifterna betyder inte att jobben försvinner. I Finland och Danmark, där man mätt på alla anställda, syns ingen skillnad i jobb eller lön mellan utsatta och andra yrken de första åren.

I USA ser det annorlunda ut. Där har unga i AI-utsatta yrken fått betydligt färre jobb sedan 2022, för att företagen slutat nyanställa dem. Om det beror på AI vet forskarna inte säkert än. Det som avgör på sikt är om folk hinner ställa om.

Exponering betyder att AI kan göra en stor del av uppgifterna i yrket, inte att jobben försvinner. Gardberg, Heyman, Olsson och Tåg vid Institutet för näringslivsforskning kartlade svenska yrken 2024: 65 procent av anställda är minst medelhögt exponerade, 25 procent mycket högt, mest högutbildade, högavlönade och kvinnor. Nordiska studier på hela befolkningen, i Finland och Danmark, finner ingen statistiskt säkerställd skillnad i jobb eller lön mellan mer och mindre exponerade yrken de två första åren efter ChatGPT.

Amerikanska lönedata från Stanford visar något annat: 22–25-åringar i de mest exponerade yrkena har 19 procent lägre sysselsättning än jämnåriga i andra yrken, uppdaterat i augusti 2026 från 13 procent. Skillnaden uppstår genom färre nyanställningar, inte uppsägningar. Forskarna själva kallar det ett samband, inte ett bevisat orsakssamband. En svensk sammanställning från arbetsgivarna antyder ett liknande mönster för unga här, men det är inte etablerat. Scenarioanalyser om produktivitet till 2044 beror helt på antaganden om hur snabbt tekniken används.

Exponeringsmåtten bygger på uppgiftsanalys tillämpad på svenska yrkesregister, publicerat i Ekonomisk Debatt 2024 av forskare vid IFN, utan kollegial granskning. Exponering är ett mått på överlapp mellan arbetsuppgifter och vad AI kan göra, inte på effekt. Finland: en studie på populationsdata från Aalto finner ingen statistiskt säkerställd skillnad i löner eller sysselsättning mellan mer och mindre exponerade yrken de två första åren efter ChatGPT. Danmark: liknande nollresultat enligt Almegas genomgång.

USA: Stanford Digital Economy Lab, Brynjolfsson, Chandar och Chen, använder lönedata från ADP. Relativ sysselsättningsminskning för 22–25-åringar i de mest exponerade yrkena: 13 procent i den första versionen, 19 procent i juni 2026 enligt uppdateringen i augusti 2026. Effekten går via minskad nyanställning och är koncentrerad där AI automatiserar snarare än kompletterar. Forskarna anger uttryckligen att det är ett beskrivande samband: skillnaderna krymper med kontroll för utbildning och är känsliga för statistiska val. Sverige: Almegas och Svensk Handels sammanställningar antyder en ungdomseffekt men är branschens egna och inte orsaksstudier.

Produktivitet: Konkurrensverkets rapport är uppdragsforskning av Malin Gardberg vid IFN och handlar om produktivitet och konkurrens, inte om antal jobb. Siffror till 2044 kommer från långsiktiga scenarioanalyser där resultatet beror på antaganden om AI:s utveckling och användningstakt, inte prognoser.

Osäkerheter: USA och Norden pekar åt olika håll och ingen vet ännu varför. Tidsserien är tre år. Det mest rättvisa läget: AI verkar börja förändra vem som får jobb, särskilt på ingångsnivå, men hur stor och varaktig effekten blir är okänt.

Den som har lite pengar gör av med nästan allt den får. Den som har mycket sparar mer. Men hur mycket fart ett bidrag eller en skattesänkning ger i ekonomin är osäkert. Statens egen modell ger små effekter för båda, andra studier ger större. Räntan är en större spak än någon skatt.

Skatten är högre ju mer du tjänar, upp till de rikaste procenten. Sedan vänder det. En ny studie räknar också med vinster som ligger kvar i de rikastes egna bolag. Då betalar de 5 000 rikaste hushållen 20 till 25 procent i skatt, mot ungefär hälften för vanliga höginkomsttagare. Men pengarna i bolagen är inte pengar på ett privat konto, och studien är ny och inte färdiggranskad.

Hushåll med låg inkomst spenderar nästan hela en extra krona, hushåll med hög inkomst sparar en stor del. Det talar för att stöd till låg- och medelinkomsttagare ger mer efterfrågan per krona. Men Konjunkturinstitutets modell ger små effekter för både bidrag och skattesänkningar, medan offentliga investeringar ger mycket mer. Andra svenska skattningar ger betydligt högre tal. Räntesänkningarna 2024–2026 flyttar tiotals miljarder till hushållen, mer än någon skattereform.

Skatten på arbete är progressiv, men i toppen tar kapitalet över. Ring, Seim och Zucman räknar med svenska registerdata in vinster som stannar i personliga holdingbolag. Då betalar de 5 000 rikaste hushållen 20 till 25 procent i effektiv skatt, mot omkring hälften för höginkomsttagare på lön. Mätt med vanlig skattestatistik är gapet mindre. Studien är ett arbetspapper från 2026 som ännu inte granskats av andra forskare, och "ekonomisk inkomst" är ett forskningsmått, inte pengar ägaren fått ut.

Ring, Seim och Zucman (NBER-arbetspapper 35534, juli 2026) definierar ekonomisk inkomst inklusive kvarhållna vinster i personliga holdingbolag och finner att ungefär hälften av inkomsten för den rikaste tiondelen av en procent stannar där. Effektiv skatt, alla skatter inräknade, faller från cirka 50 procent i övre medelklassen till 20–25 procent för de 5 000 rikaste hushållen och 15–20 procent i den yttersta förmögenhetstoppen. Räknas holdingbolagen in försvinner hälften av skillnaden mellan Norden och USA i toppinkomstandelens ökning 1980–2020. Arbetspapperet är inte kollegialt granskat. Tre inkomstbegrepp måste hållas isär: inkomst enligt skattestatistiken, ekonomisk inkomst inklusive kvarhållna bolagsvinster, och pengar som faktiskt kan konsumeras privat.

Finanspolitiska rådets studie 2020 och SNS Konjunkturråd 2018 (Waldenström, Bastani och Hansson) förordar båda en enhetlig kapitalinkomstbeskattning och färre undantag. SNS-rapporten visar att en skatteväxling från arbete till kapital kan ge samma intäkter och omfördelning men högre effektivitet. Rådets studie visar att systemet kan göras enklare med oförändrad fördelning. Ingen av dem tar ställning för en generellt högre kapitalskatt.

Konsumtionsbenägenhet: Konjunkturinstitutets SELMA-modell (december 2025) ger vid aktiv penningpolitik en BNP-multiplikator på 0,05 för transfereringar till hushåll, 0,05–0,21 för olika skattesänkningar och 0,8–1,0 för offentlig konsumtion och investeringar. Andra empiriska skattningar, sammanställda i Långtidsutredningen 2023, ger betydligt högre tal, nära eller över 1. Resultaten beror på konjunkturläge, penningpolitik och modellval, och en del av varje stimulans går till import.

Osäkerheter: hur mycket kapitalet svarar på högre skatt, genom flytt, skatteplanering eller lägre investeringar, är omstritt bland forskare och avgör hur mycket en högre kapitalskatt faktiskt ger.

Bidragstaket betyder att familjer med många barn får mindre socialbidrag från 2027. Tanken är att det ska löna sig mer att jobba, så att fler tar ett jobb. Regeringens egen utredning räknade på det. Svaret blev: ja, kanske lite, men effekten blir troligen mycket liten. De flesta som har bidrag länge står långt från jobben. De behöver hjälp att komma in, inte bara mindre pengar.

Det finns inga svenska studier som visar att lägre bidrag i sig ger fler i jobb. Danska studier visar att fler jobbade de första åren, men efter fyra år var effekten borta. Drygt 7 000 familjer med fyra barn eller fler hade socialbidrag 2022, av 160 000 hushåll med bidrag. En familj med två vuxna och fyra barn får omkring 4 000 kronor mindre i månaden, enligt utredningens räkneexempel. Exakta belopp bestämmer regeringen senare.

Riksdagen beslutade i maj 2026 om ett reformerat försörjningsstöd: en ny riksnorm, lägre stöd för hushåll med fler än tre barn under 21 år, och stopp för kommunala tillägg över normen. Paketet kallas bidragstak och gäller från 1 januari 2027. Regeringen skriver att förslagen "bedöms bidra till ökad sysselsättning" men räknar inte på hur stor effekten blir. Utredningen bakom förslaget, ledd av IFAU:s dåvarande generaldirektör, bedömde att begränsningen "i viss mån" kan öka sysselsättningen "men effekterna är troligen mycket begränsade".

Finanspolitiska rådet skrev 2024 att jobbskatteavdrag och bidragstak "sannolikt har små effekter när drivkrafterna redan är starka" och att yrkesutbildning och subventionerade anställningar borde prioriteras. IFAU konstaterar att det inte finns några svenska studier som visar att minskade bidrag i sig ger ökad sysselsättning, och att danska studier visar en effekt de första åren som är borta efter fyra. Samtidigt är utbytet av arbete verkligen lågt för många: den som har försörjningsstöd förlorar i praktiken hela löneökningen, för stödet minskar krona för krona. Det problemet löser inte ett tak.

Priset, enligt utredningens räkneexempel: ett hushåll med två vuxna och fyra barn får omkring 10 procent lägre samlade bidrag, 3 982 kronor i månaden, och med sju barn 19 procent. De faktiska beloppen bestäms i förordning. Utredningen bedömde att inkomstspridningen ökar något och skrev att det är viktigt att begränsningen "inte slår onödigt hårt" mot barn.

Beslutet: proposition 2025/26:201 Reformerat försörjningsstöd, antagen av riksdagen 26 maj 2026 (SoU30). Delarna är en moderniserad riksnorm byggd på ett referensvärde från prisundersökningar, en begränsning av försörjningsstödet för hushåll med fler än tre barn och skolungdomar under 21 år, och ett snävare utrymme för kommuner att bevilja stöd över normen. Läkarintyg och aktivitetskrav gäller från 1 juli 2026, norm och begränsning från 1 januari 2027. Regeringens bedömning: "Befintlig nordisk forskning indikerar, enligt utredningen, generellt sett att lägre nivåer inom det ekonomiska biståndet leder till att de som har möjlighet att arbeta lämnar biståndsmottagande för arbete snabbare", främst på kort sikt. Storleken beror på hur mycket stödet sänks, vilket regleras i förordning, och "kan ingen närmare analys göras" i propositionen.

Utredningen (SOU 2025:15, särskild utredare Maria Hemström Hemmingsson, då generaldirektör för IFAU) skriver om begränsningsregeln att den "bedöms därför i viss mån kunna öka sysselsättningen och minska biståndsmottagandet på både kort och lång sikt, men effekterna är troligen mycket begränsade". Kostnadsminskningen beräknas till 141 miljoner kronor 2027. Utredningen lade också ett alternativ, ett procentuellt tak där stödet begränsas om det överstiger 80 procent av disponibel inkomst för ett hushåll med 22 000 kronor i lön. Det bedömdes ge "relativt begränsade" effekter på kort sikt, oklar riktning på lång sikt, och inte vara förenligt med barnkonventionen. Regeringen valde begränsningsregeln. I remissen skrev IFAU att förslaget "sannolikt har begränsade eller på lång sikt obefintliga positiva effekter på sysselsättningen" och kan ge sämre skolresultat, medan Svenskt Näringsliv delade regeringens bedömning.

Utbytet av arbete: enligt utredningen är marginaleffekten 100 procent för den som har försörjningsstöd utan jobbstimulans, drygt 75 procent med jobbstimulans, eftersom stödet räknas av mot inkomsten. Även efter begränsningen "innebär begränsningen dock inte att det alltid finns ett ekonomiskt utbyte av arbete" för sammanboende typhushåll. Finanspolitiska rådet 2024: "Tyngdpunkten i regeringens sysselsättningspolitik ligger på att öka det ekonomiska utbytet av arbete, bl.a. genom nya jobbskatteavdrag och ett bidragstak. Dessa åtgärder har sannolikt små effekter när drivkrafterna redan är starka." Rådet vill i stället se fler arbetslösa i yrkesutbildning och fler subventionerade anställningar. IFAU:s remissvar om kvalificering till bistånd sammanfattar forskningsläget: "Det finns inga studier på svenska data som visar att minskade bidrag i sig leder till ökad sysselsättning"; internationella studier visar att högre bidrag ger lägre sysselsättning, men de gäller majoritetsbefolkningen, och de danska reformstudierna (Dustmann m.fl. 2024) visar en initial ökning som är borta efter fyra år.

Berörda: 2022 hade 160 477 hushåll ekonomiskt bistånd någon gång under året, varav 7 341 med fyra barn eller fler (4,6 procent) och omkring 500 med sju eller fler (Socialstyrelsens register via utredningen). Utredningens typhushåll: ensamstående med fyra barn får 13 procent lägre samlade bidrag och ersättningar (4 635 kronor per månad), sammanboende med fyra barn 10 procent (3 982 kronor), med sju barn 21 respektive 19 procent.

Osäkerheter: ingen svensk effektstudie finns av just bidragstak, och riksdagsbeslutet innehåller ingen egen effektberäkning. Effekten beror på nivåerna i förordningen, på aktivitetskravet som införs samtidigt, och på konjunkturen. Utredningen betonade att ett bidragstak bör införas så att effekterna går att följa upp och utvärdera.

Forskningen ger inget enkelt ja eller nej. Privata skolor, vårdcentraler och apotek har gjort en del bättre: fler att välja på, fler vårdcentraler, fler apotek med längre öppettider. Men de nya vårdcentralerna hamnade mest där folk redan har det bra, och där många väljer skola går barn med olika bakgrund oftare i olika skolor.

Det som avgör är hur reglerna är gjorda: vem som får pengarna, hur kvaliteten kontrolleras och om man verkligen kan välja. Om det blivit billigare vet nästan ingen, för det har knappt mätts. Nätläkare som Kry gav fler läkarbesök totalt, mest för unga friska i storstäder.

SNS lät 2011 välfärdsforskare gå igenom förskola, skola, vård, äldreomsorg och arbetsmarknadspolitik. Slutsats: inga belägg för de kvalitets- och effektivitetsvinster som utlovats, och stor kunskapsbrist. Sedan dess finns studier per sektor. Böhlmark och Lindahl fann 2015 att fler friskolor i en kommun gav bättre resultat för eleverna. Samma forskare med Holmlund fann 2016 att skolsegregationen ökade mer där skolvalet blev vanligare, men att skolvalets bidrag var relativt litet. En forskningsöversikt 2022 över vårdvalets 15 år fann att tillgängligheten ökade men ojämnt, att effekten på kvalitet är oklar och att ingen studerat kostnaderna. Riksrevisionen fann 2014 att de nya vårdcentralerna hamnade i resursstarka områden.

Apoteken: Statskontoret bedömde 2013 att målen om tillgänglighet och låga läkemedelskostnader nåtts i hög grad, men service och kompetens bara till viss del. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets egen mätning 2025 visade att 95,5 procent av recepten kunde hämtas direkt och att myndigheten bedömer tillgängligheten som fortsatt hög. Nätläkare: Vård- och omsorgsanalys fann 2022 att digitala besök ökade tillgängligheten, delvis ersatte fysiska besök men också skapade ny konsumtion, och användes mest av unga, friska storstadsbor med goda villkor. Kunskap om effekten på hälsan saknas.

SNS-antologin Konkurrensens konsekvenser (2011) är en forskningsöversikt, inte en effektstudie, och dess slutsats gäller kunskapsläget då: inga belägg för utlovade vinster, och stora luckor i utvärderingen. Skola: Böhlmark och Lindahl (Economica 2015) finner positiva effekter av friskoleandel på resultat och utbildningslängd, tolkat som konkurrenseffekter på hela skolmarknaden. Böhlmark, Holmlund och Lindahl (Journal of Population Economics 2016) finner att skolsegregationen mellan invandrade och infödda och mellan barn till hög- och lågutbildade ökat mer där skolval blivit vanligare, även med hänsyn till boendesegregation, men att den del som beror på skolvalet är relativt liten 15 år efter reformen.

Vårdval: Fredriksson och Isaksson (Scandinavian Journal of Public Health 2022) går igenom 15 års forskning. Tillgängligheten ökade, antalet vårdcentraler gick från 1 089 till 1 374 till 2013, men ökningen är ojämnt fördelad socioekonomiskt och geografiskt. Effekterna på kvalitet är oklara, flera studier visar att mekanismerna som skulle ge kvalitet inte fungerar som tänkt, och ingen artikel studerar kostnader eller effektivitet. Riksrevisionen 2014 fann etableringar främst i befolkningstäta områden med lägre vårdbehov. Apotek: Statskontoret 2013 bedömde tillgänglighet och låga läkemedelskostnader som uppfyllda i hög grad, service och kompetens till viss del. TLV mätte direktexpedieringsgraden 2019 och 2025 på regeringens uppdrag: 95,5 procent av receptraderna och 91,8 procent av kunderna fick allt direkt 2025, något högre än 2019. Nätläkare: utomlänsersättningen är mekanismen. Vård- och omsorgsanalys 2022: ökad tillgänglighet för vissa grupper, delvis ersättning av fysiska besök men också ny konsumtion, kunskap om hälsoeffekter saknas.

Sammantaget är evidensen sektorspecifik och blandad: tillgänglighet och vissa resultat har förbättrats, medan jämlikhet, segregation och kostnadseffektivitet är återkommande problem eller frågetecken. Utfallet beror på finansiering, ersättningssystem, etableringsregler, valmöjlighet och kvalitetskontroll snarare än på ägarformen i sig.

Osäkerheter: kostnadseffektiviteten är knappt studerad i någon sektor, och ingen samlad utvärdering av välfärdsprivatiseringarna har gjorts efter 2011.

Det finns flera orsaker till köerna: hur många som jobbar i vården, hur vården är organiserad och hur patienter skickas mellan vårdcentral och sjukhus. Sverige har färst sjukhussängar i EU, men fler läkare och sjuksköterskor per invånare än de flesta rika länder. Så det handlar mer om hur personalen används än om hur många de är. Bara 14 procent av läkarna är allmänläkare på vårdcentral, mot 30 procent i snitt i rika länder.

En egen fast läkare verkar göra vården bättre. I Norge, där alla har en, får de som haft samma läkare länge färre akutbesök och lever längre. Men det är inte hela lösningen på köerna. Bara tre av tio svenskar har en fast läkare. Statens utredning 2025 hittade inget stöd för att vården blir bättre om staten tar över från regionerna.

OECD Health at a Glance 2025: Sverige har 1,9 sjukhussängar per tusen invånare, OECD-snittet är 4,2, och Eurostat placerar Sverige lägst i EU. Samtidigt har Sverige 4,5 läkare per tusen invånare mot 3,9 i OECD. OECD påpekar att många sängar inte betyder bättre vård, och att bemanning oftare är flaskhalsen. Bara 14 procent av läkarna är specialister i allmänmedicin, mot 30 procent i OECD-snitt. Vårdgarantins 90 dagar till specialistvård klaras inte i någon region.

SBU:s systematiska översikt visar att kontinuitet, samma läkare över tid, hänger ihop med färre inläggningar, färre akutbesök och lägre dödlighet. Studierna är nästan alla registerstudier, så de visar samband, inte säkert orsak. Vård- och omsorgsanalys ser inga tecken på att fler får en fast läkare: 29 procent 2024, ungefär som tidigare. Vårdansvarskommittén 2025 avråder från statligt huvudmannaskap eftersom underlag saknas för att det ger bättre vård, men föreslår mer statligt ansvar för kompetensförsörjning, läkemedel och beredskap. Riksrevisionen fann 2023 att kömiljarden gav kortare köer i början, men att effekten avtog.

Vårdplatser: Sverige har samtidigt näst flest platser i institutionsbaserad äldreomsorg i EU (Eurostat 2024: 1 298 per 100 000 invånare, efter Nederländerna), vilket är en viktig del av skillnaden i hur vårdplatser räknas och organiseras. Det är inte visat att få sjukhussängar förklarar köerna i primärvården. OECD betonar att jämförelser av sängar påverkas av vårdens organisation, och att Sverige har relativt många läkare och sjuksköterskor.

Kontinuitet: evidensen är övervägande observationell. SBU graderar att hög kontinuitet minskar sjukhusinläggningar vid astma och KOL med måttlig tillförlitlighet, medan evidensen för lägre dödlighet är låg. Sandvik med flera (British Journal of General Practice 2021) följde 4,5 miljoner norrmän: efter 15 år med samma fastläkare var oddsen för akut inläggning 28 procent lägre och för död 25 procent lägre än efter ett år. Personer med stabil läkarkontakt kan skilja sig från andra på sätt registren inte fångar.

Läkarbrist: siffran 4 500 fler allmänläkare är Liberalernas politiska mål, inte ett vetenskapligt beräknat behov. Regeringen gav Vård- och omsorgsanalys i juni 2026 i uppdrag att analysera kompetensförsörjningen. Huvudmannaskap: sex av åtta riksdagspartier i den parlamentariska Vårdansvarskommittén motsatte sig ett statligt huvudmannaskap. SKR avstyrkte också ett statligt övertagande i sitt remissvar, medan KD och SD i SKR:s styrelse reserverade sig för ett förstatligande som slutmål. Danmarks reform 2007 (Christiansen och Vrangbæk 2018) gav ökad produktivitet men kritik för avstånd och personalbelastning. Norges förstatligande 2002 gav ingen entydig förbättring som kan skiljas från andra förändringar. Kömiljarden: Riksrevisionen 2023 fann kortvarig effekt, oklart om den berodde på mer vård eller administrativa åtgärder, och risk för undanträngning av patienter med större behov.

Osäkerheter: hur mycket av köerna som beror på kapacitet respektive organisation och styrning är inte kvantifierat.

Svenska elever föll i matte och läsning i senaste PISA-mätningen. Men det gjorde elever i nästan alla rika länder, till stor del på grund av pandemin, och Sverige ligger fortfarande över snittet. Det största problemet är att familjens bakgrund betyder mycket för hur det går, och att skillnaderna mellan skolor är större än för 20 år sedan.

Var folk bor förklarar det mesta av uppdelningen mellan skolor, men det fria skolvalet förstärker den. Friskolor sätter högre betyg än vad proven visar, mest på gymnasiet. Fler friskolor i en kommun har samtidigt gett något bättre resultat. Om ett vinstförbud gör skolan bättre eller sämre har ingen forskning kunnat testa. En statlig utredning vill att alla söker skola på samma sätt, utan kö.

PISA 2022: svenska 15-åringar föll 21 poäng i matematik och 19 i läsning, till 2012 års nivå. OECD-snittet föll 15 poäng i matematik, det största fallet som uppmätts, och Skolverket ser en pandemieffekt. Sverige ligger fortfarande över OECD-snittet. Skolverkets studie 2025 visar att skillnaderna mellan skolor stabiliserats på en högre nivå än för 20 år sedan, och att det beror både på boendesegregation och på skolval. IFAU:s forskare räknar med att 27 procent av skolsegregationens ökning 1988–2017 beror på skolvalet, och 14 procent av nivån 2017. Resten är boendet.

Om resultat: Böhlmark och Lindahl fann att kommuner med fler friskolor fick bättre resultat i årskurs 9 och senare. Wondratschek, Edmark och Frölich fann att fler valmöjligheter gav effekter som "oftast är positiva men i regel mycket små". Om betyg: Vlachos fann att friskolegymnasier rättar nationella prov generösare, och Edmark och Persson fann 2022 tecken på generösare betygsättning i gymnasiefriskolor, särskilt aktiebolag. Båda gäller gymnasiet. Vinstförbud har aldrig prövats i Sverige, så forskningen kan inte säga vad det skulle ge. Skolutredningen 2020 föreslog ett gemensamt skolval utan separata köer. Skolverket är positivt till målet men bedömde 2023 att utredningens modell inte kunde införas som den var.

PISA-fallet 2022 var brett i OECD och delvis pandemirelaterat, och visar inget om friskolor eller skolval. Segregation: Holmlund med flera (IFAU 2020) tillskriver boendesegregationen merparten, men skolvalet är en självständig faktor: cirka 27 procent av ökningen 1988–2017 och 14 procent av nivån 2017. Böhlmark, Holmlund och Lindahl (2016) visar att segregationen ökat utöver den som skulle uppstått om alla gått i sin anvisade skola. Skolverket 2025: skillnaderna mellan skolor ligger kvar på en högre nivå än för 20 år sedan, familjebakgrundens betydelse är stor men har inte ökat i meritvärde, och utvecklingen beror på både boende och skolval.

Resultat: Böhlmark och Lindahl (IFAU 2012, Economica 2015) finner positiva effekter av friskoleandel på kommunnivå på prov, betyg och senare utbildning. Det är kausalt orienterade studier, men en viktig del av evidensen bygger på 1990-talets reform och utvecklingen fram till 2009, inte på dagens system. Wondratschek, Edmark och Frölich (IFAU 2013) finner små, oftast positiva effekter av ökad valfrihet, nästan bara i städer. Betyg: Vlachos (IFAU 2016) och Edmark och Persson (SNS 2022) gäller gymnasiet, där friskolor och särskilt aktiebolag sätter högre betyg än proven motiverar. Grundskolan är mindre studerad. Friskolor i sig och vinstdrift är två olika forskningsfrågor.

Vinstförbud: ingen orsaksevidens åt något håll, eftersom det aldrig prövats i Sverige. Kö: SOU 2020:28 föreslog ett gemensamt skolval där alla huvudmän deltar och bedömde att det kan minska segregationen. Skolverket var positivt till målet men bedömde 2023 att systemet inte gick att införa enligt utredningens modell, med hänvisning till rättsliga och organisatoriska förutsättningar. Effekten på segregation är bedömd, inte mätt i ett infört system.

Osäkerheter: hur mycket av likvärdighetstappet som beror på skolvalet respektive invandring och boende är inte avgjort, och det är inte visat att ett avskaffat skolval skulle ge bättre resultat totalt.

Coronakommissionen var tydlig: äldreomsorgen behöver fler anställda, mer utbildning och bättre arbetsvillkor. Att samma personal kommer varje gång verkar ge bättre vård. Det visar forskning från sjukvården, men den visar samband, inte säkert orsak.

En studie av 2 600 privata äldreboenden fann att boenden utan vinstkrav hade bäst resultat på mått som personaltäthet, sjuksköterskor och hur nöjda de boende är. Börsbolag och riskkapitalbolag låg lägst. Men studien visar inte att driftsformen är orsaken, och kommunala boenden var inte med i jämförelsen. Om minutstyrning, språkkrav eller en lag om lägsta bemanning gör omsorgen bättre finns ingen svensk forskning som kan svara.

Coronakommissionens första delbetänkande pekade på låg bemanning, låg utbildningsnivå, otrygga anställningar och brist på läkare i äldreboendena. Broms, Dahlström och Nistotskaya vid Göteborgs universitet jämförde 2 639 icke-kommunala äldreboenden 2012–2019. Icke-vinstdrivande boenden hade högst personaltäthet, bäst tillgång till sjuksköterskor, mest utbildad personal och nöjdast boende, börsbolag och riskkapitalbolag lägst, vanliga privata bolag mitt emellan. Kommunala boenden ingick inte i huvudanalysen. Forskarna själva placerar dem "mitt emellan". Socialstyrelsens enhetsundersökning ger samtidigt privata boenden högre värden än kommunala på många mått, medan branschens egen sammanställning visar 7 procent färre omsorgspersonal men 5 procent fler sjuksköterskor i privata boenden.

Kontinuitet: SBU:s översikt visar att samma vårdgivare över tid hänger ihop med färre inläggningar, med måttlig tillförlitlighet, och lägre dödlighet, med låg. Bemanning: en systematisk översikt av 34 internationella studier (Clemens med flera 2021) finner blandade resultat, men högre bemanning och fler sjuksköterskor ger oftare bättre än sämre utfall. Amerikanska minimikrav höjde bemanningen 5 procent och minskade allvarliga brister, men gav färre utbildade per undersköterska (Chen och Grabowski 2015). Sverige har aldrig haft en bemanningsnorm att utvärdera. Minutstyrning: kritiken bygger på intervju- och observationsstudier, inga effektstudier. Språkkrav: lagen gäller från 1 juli 2026, för ny för att utvärdera.

Driftsform: Broms, Dahlström och Nistotskaya (Journal of Public Administration Research and Theory) jämför fyra icke-kommunala driftsformer på strukturmått, personaltäthet, sjukskötersketillgång, utbildningsnivå, uppdaterade genomförandeplaner, samt brukarnöjdhet. Inga hälsoutfall. Studien visar samband, inte orsak: selektion i vilka boenden, kommuner och brukare olika driftsformer har är inte uteslutet. "Icke-vinstdrivande bäst" gäller bland de icke-kommunala boenden som studerades, och icke-vinstdrivande är inte samma sak som ideell. Socialstyrelsens öppna jämförelser bygger på enhets- och brukarundersökningar där svarsfrekvens och vilka som svarar påverkar resultaten. Socialstyrelsen har därutöver registerbaserade mått för kommunal hälso- och sjukvård.

Bemanning: ingen svensk utvärdering av en nationell norm finns. Internationellt är evidensen blandad men inte svag: Clemens med flera (International Journal of Nursing Studies 2021) finner att sjuksköterskebemanning konsekvent hänger ihop med färre trycksår, inläggningar och urinvägsinfektioner. Chen och Grabowski (Health Economics 2015) och Mukamel med flera (2024, instrumentvariabler) försöker identifiera orsakseffekter och finner positiva effekter av bemanning på flera kvalitetsmått, med oavsedda effekter på personalmixen. Minutstyrning: Jönson, Möllergren och Harnett (Time & Society 2024) beskriver tidslogiken i hemtjänsten kvalitativt. Ingen effektstudie visar att slopad minutstyrning i sig ger bättre kvalitet. Språkkrav: riksdagen beslutade 1 april 2026, i kraft 1 juli 2026, med syftet högre kvalitet. Effektstudier saknas och ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet pågår. Kontinuitet: SBU:s evidens är övervägande observationell och överförbarheten till äldreomsorgen varierar.

Osäkerheter: driftsformens orsakseffekt är inte identifierad, jämförelserna är ögonblicksbilder, och ingen av de reformer partierna föreslår har prövats i Sverige på ett sätt som går att utvärdera.

Det finns två pensioner. Den allmänna pensionen från staten gav ungefär 58 till 60 procent av lönen för den som tjänade som en genomsnittlig löntagare och gick vid 66 år 2025. Tanken när systemet byggdes var 60. Räknar man med tjänstepensionen från jobbet får de flesta runt 70 procent av lönen.

Det som avgör mest är hur länge man jobbar. Varje extra år ger 3 till 5 procentenheter mer i total pension. Statens utredning 2025 räknar med att en höjd pensionsavgift ger runt 7 procent mer i allmän pension, men först efter ett helt yrkesliv, och att den inte räcker ensam. Någon måste också betala den.

Pensionsmyndigheten: den allmänna pensionen gav 2025 en kompensationsgrad på 58 procent för kvinnor och 60 för män bland medelinkomsttagare som gick vid riktåldern 66 år. Standardtypfallet, 40 år med genomsnittlig lön, ger 55 procent, mot lagstiftarens ambition 60. Total pension inklusive tjänstepension var 2024 i median 68 procent för kvinnor och 73 för män. Varje års senare pensionering ger 2 till 4 procentenheter i allmän pension och 3 till 5 i total pension. Myndigheten varnar för att jämföra faktiska pensionärer rakt av med 60-procentsmålet, eftersom få lever som typfallet.

Pensionsavgiftsutredningen 2025: en höjning från 17,21 till 18,5 procent av bruttolönen höjer den allmänna pensionen med cirka 7 procent fullt infasad, mindre för dem med garantipension, och "kan inte som ensam åtgärd upprätthålla" pensionsnivåerna. Avgörande är pensionsåldern, och riktåldern kompenserar inte fullt ut för ökad livslängd. Beräkningarna antar att lönerna inte påverkas av avgiften. Garantipensionen höjdes med 1 000 kronor i månaden 2022 och styr nivån för de lägsta inkomsterna.

Kompensationsgraden beror på avgångsålder, inkomstprofil och vilket typfall som avses. Dagens avgift, 17,21 procent av bruttolönen, är samma sak som 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten. Höjningen som utreds är till 18,5 procent av bruttolönen, cirka 1,3 procentenheter, och är ett politiskt scenario, inte en rättelse av ett fel. Effekten kommer långsamt och beror på finansieringen. Utredningens beräkningar antar oförändrat löneutrymme, ett modellantagande. Bennmarker, Mellander och Öckert (IFAU 2008) fann att sänkta arbetsgivaravgifter 2002 till stor del gick till högre löner med små sysselsättningseffekter, vilket talar för att en höjning på sikt delvis kan hamna på lönerna. Att höjningen skulle ge tidigare pensionsuttag är en möjlig mekanism, inte ett belagt resultat.

Riktåldern knyts från 2026 till medellivslängden och höjs stegvis, men kompenserar inte fullt ut. Med en fullt livslängdsjusterad pensionsålder upprätthålls nivåerna i utredningens scenario för typfallet. Trygghetspension finns sedan 2022 som särskilda regler i sjukersättningen för äldre som inte orkar arbeta. Socialdemokraternas arbetarpension 2026 är ett bredare, behovsprövat förslag. Hur väl dagens regler fungerar och vad en arbetarpension skulle ge är inte utvärderat. Premiepensionen ger högre förväntad avkastning men mer risk, och Pensionsmyndighetens studie visar att många nyblivna pensionärer har begränsad kunskap om riskerna. Dess roll är fördelningspolitiskt omdiskuterad.

Osäkerheter: framtida avkastning, livslängd och arbetsutbud. Utredningens slutsatser är scenarier, inte prognoser. Längre arbetsliv, avgift, tjänstepension, grundskydd och finansiering är olika delar av problemet, och ingen av dem löser det ensam.

Frågan är inte om kärnkraft fungerar. Sverige körde halva elsystemet på den i 40 år. Frågan är vad den kostar och om den behövs. Nästan alla reaktorbyggen i väst har blivit mycket dyrare och senare än planerat. De tre senaste i Europa blev tre till sju gånger dyrare och 10 till 15 år försenade. Sydkorea och Kina bygger däremot på tid och budget, för att de bygger många likadana i rad.

Forskare på Chalmers har räknat på Sveriges elsystem med och utan ny kärnkraft. Båda klarar klimatmålen. I deras modell blir systemet utan ny kärnkraft billigare, men behöver mer batterier och gasturbiner. Svenska kraftnät säger att el som går att styra behövs, men att det inte måste vara kärnkraft. Mellan 1987 och 2006 var det förbjudet att ens planera nya reaktorer i Sverige. Då försvann forskarna, och de har inte kommit tillbaka.

Sovacool, Gilbert och Nugent gick igenom 401 elprojekt i 57 länder byggda 1936–2014: kärnkraft var den teknik som oftast och mest överskred budgeten. Eash-Gates med flera (Joule 2020) visar med fem decennier amerikanska data att senare reaktorer blev dyrare än de första, tvärtom mot inlärning, och att mjuka faktorer som arbetsledning stod för över hälften av fördyringen 1976–1987. Olkiluoto 3 gick från 3,2 till 11 miljarder euro och från 4 till 18 år, Flamanville 3 från 3,3 till 23,7 miljarder, Hinkley Point C till över 50 miljarder. Sydkorea och Kina bygger standardiserade serier på tid och budget, enligt IEA.

Chalmers (Göransson, Johnsson med flera 2023 och 2025): både system med och utan ny kärnkraft klarar elektrifieringen, men 6 GW ny kärnkraft ger 770 till 1 600 miljoner euro högre årlig systemkostnad i modellen, medan systemet utan behöver batterier och gasturbiner för cirka 95 miljoner om året. Svenska kraftnät: planerbar produktion behövs, men "exempel på planerbar elproduktion utöver kärnkraft är vattenkraft, gasturbiner och biokraft". Energiforsk 2021: produktionskostnad 49 till 64 öre per kilowattimme för kärnkraft mot 24 till 36 för landbaserad vind. Staten får låna ut 220 miljarder, hålla 220 miljarder i reserv för fördyringar och ge prisgarantier på upp till 400 miljarder för 5 000 MW. Tankeförbudet 1987–2006 gjorde det straffbart att förbereda nya reaktorer, och kompetensen försvann.

Kostnadsöverskridanden: Sovacool, Gilbert och Nugent (Energy 2014) täcker 401 projekt 1936–2014 och finner kärnkraft som den riskfyllda tekniken mätt i genomsnittligt och frekvent överskridande. Eash-Gates med flera (Joule 2020) är en annan studie, amerikanska data över fem decennier, som visar att indirekta kostnader, ändringar under bygget och 13 gånger lägre arbetsproduktivitet än väntat förklarar fördyringen. Motbilden: Sydkorea och Kina bygger standardiserade serier med kontinuitet som Sverige saknar, och deras kostnader kan inte överföras rakt av på ett första svenskt bygge. Små modulära reaktorer: Steigerwald med flera (Energy 2023) finner att tillverkarnas kostnadsuppskattningar är systematiskt optimistiska, och ingen färdig serie i väst har ännu visat sin kostnad. IEA räknar med de första kommersiella projekten omkring 2030.

Systemvärde: Chalmers 2025 modellerar tre svenska elsystem. Ett med 6 GW ny kärnkraft kostar 770 till 1 600 miljoner euro mer per år än ett utan, som i stället kräver batterier och gasturbiner för cirka 95 miljoner per år. Svenska kraftnät tar inte ställning för kraftslag. Energiforsk 2021 (El från nya anläggningar) anger LCOE, alltså produktionskostnad per kilowattimme vid 6 procents kalkylränta: kärnkraft 49 till 64 öre, landbaserad vind 24 till 36 öre. Det är inte samma sak som systemkostnad eller systemvärde, och planerbar produktion har egenskaper som LCOE inte fångar. Riskdelning: enligt lagen 2025:587 och budgetpropositionen 2026 får staten låna ut 220 miljarder kronor, avsätta ytterligare 220 miljarder för oväntade fördyringar och ingå differenskontrakt med anslagsbehov på upp till 400 miljarder 2035–2085. Risker och vinster ska delas enligt avtal, så staten bär en betydande del av risken utan att automatiskt stå för alla överskridanden.

Osäkerheter: ingen svensk referenskostnad finns för en första reaktor på 40 år, och erfarenheterna från Finland, Frankrike, Storbritannien, Sydkorea och Kina skiljer sig kraftigt. Planerbarhetens värde beror på hur mycket flexibilitet, lagring och nät som byggs. Modellerna ger olika svar beroende på antaganden.

Elen görs mest i norr och används mest i söder, och ledningarna däremellan räcker inte. Därför får söder ofta högre pris. Sverige delades i fyra elområden 2011 för att priset ska visa var elen är knapp. Svenska kraftnät bygger nya ledningar för 215 miljarder fram till 2035, men säger att skillnaden finns kvar hela vägen dit.

Ett enda pris för hela landet skulle göra elen dyrare i norr och billigare i söder, och Svenska kraftnät säger att det med dagens nät skulle bli "ineffektivt och dyrt". Forskning visar att prisskillnaden faktiskt fått fler att bygga vindkraft i söder. Svenska kraftnät utreder nu om Sverige ska ha ett, två eller flera elområden. Svaret kommer i januari 2027.

Elområdena infördes 2011 efter att danska aktörer anmält Svenska kraftnät för att begränsa exporten. Norr har vatten- och vindkraft, söder har förbrukningen och har stängt sex reaktorer. Svenska kraftnät investerar 215 miljarder 2026–2035, till stor del finansierat med flaskhalsinkomster, men bedömer att prisskillnaderna består till 2035. Flaskhalsinkomsterna får bara användas till överföringskapacitet mellan elområden, och överskottet till att hålla nere nättariffen.

Pär Holmberg vid Institutet för näringslivsforskning: elområdena ska styra produktion och förbrukning dit de gör mest nytta. Erik Lundin (Energy Economics 2022) fann att 18 procent av de stora bolagens vindkraftsprojekt efter 2011 hamnade i södra Sverige på grund av reformen. Eon säger samtidigt att elbalansen i söder knappt ändrats på 14 år och att prissäkring kostar 2 till 4 gånger mer i SE4. EU:s nätoperatörer prövade 2025 fyra andra svenska indelningar, alla med tre eller fyra områden. Alla gav lägre samhällsnytta än dagens, och Svenska kraftnät vill behålla indelningen tills vidare. Regeringen utvidgade i maj 2026 uppdraget till att även pröva ett och två elområden, med svar 29 januari 2027.

ENTSO-E:s översyn av budområden 2025 prövade fyra svenska konfigurationer: två med tre områden (SE1+SE2, SE3+SE4, nytt område i östra Svealand) och två med fyra. Alla minskade den samhällsekonomiska nyttan, med 2 till 35 miljoner euro per år. Ett enda svenskt område prövades inte. Svenska kraftnät rekommenderade att behålla dagens indelning tills vidare men bedömer att en ny indelning behövs på sikt. Något förslag om en ny fyrdelning finns inte. Regeringen ändrade uppdraget 29 maj 2026: Svenska kraftnät ska pröva ett gemensamt elområde, två områden med gräns vid snitt 2, och flera, bedöma vad som är mest ändamålsenligt de kommande 5 till 10 åren, och redovisa 29 januari 2027.

Färre områden kräver mer mothandel och omdirigering för att hantera de fysiska flaskhalsarna. Svenska kraftnät: ett enda område i dag "skulle vara ineffektivt och dyrt", och mothandel "kräver dessutom resurser i form av planerbar elproduktion som idag inte finns i tillräcklig omfattning i södra Sverige". Kostnaden hamnar i slutänden hos elanvändarna, men går via flaskhalsinkomster och nätinvesteringar, inte rakt på tariffen. Den samhällsekonomiska effekten beror på flaskhalsarnas storlek och frekvens, investeringseffekter och nätkostnader, inte bara på hur ofta de binder. Prissignalen: Lundin visar en mätbar investeringseffekt av reformen 2011, medan Eon pekar på att elbalansen i söder inte förbättrats. Tillstånd, kommunalt veto och försvarets veto till havs har stoppat projekt, men hur stor den effekten är jämfört med priset är inte belagt. SE4 är priskopplat till kontinenten via kablar till Tyskland, Polen, Danmark och Litauen. Flödesbaserad kapacitetsberäkning infördes i oktober 2024 för att utnyttja nätet bättre.

Osäkerheter: hur snabbt NordSyd levererar, hur efterfrågan i norr utvecklas, hur mycket ny produktion som byggs i söder, kärnkraften, kontinentala priser och industrins elbehov.

Sveriges utsläpp ökade 7 procent 2024, den största ökningen på 15 år. Det berodde mest på att mer fossil diesel användes, efter att regeringen sänkt kravet på biobränsle i bensin och diesel och sänkt skatten. Men det finns fler orsaker: elbilarna kom långsammare och trafiken ökade. När kravet höjdes igen 2025 sjönk trafikens utsläpp 4 procent. Klimatpolitiska rådet, oberoende experter som granskar regeringen, säger att Sverige inte når målen för 2030 och 2040.

Det som har bäst stöd är pris. Sveriges koldioxidskatt sänkte utsläppen från trafiken med omkring 11 procent, enligt den studie som först kunde mäta det. Andra forskare har räknat om och fått ungefär samma svar. Men biobränslekravet är ett dyrt sätt att minska utsläpp, mycket dyrare per ton än EU:s utsläppshandel. Alla partier står bakom klimatmålen. Bråket handlar om hur, hur fort och vem som betalar.

Naturvårdsverket: utsläppen ökade 7 procent 2024 till 47,5 miljoner ton, främst genom mer fossil diesel i vägtrafik och arbetsmaskiner efter att reduktionsplikten sänktes till EU:s miniminivå i januari 2024. Preliminärt 2025 föll transportutsläppen 4 procent när plikten höjdes från 6 till 10 procent. Klimatpolitiska rådet 2026: utsläppsgapet till transportmålet har ökat "som direkt följd av den sänkta reduktionsplikten och sänkta skatter på bensin och diesel", styrmedlen har bidragit till långsammare elektrifiering och ökat trafikarbete, och regeringen bedömer själv att Sverige inte når sitt EU-åtagande med beslutad politik.

Andersson i American Economic Journal 2019 skattar att koldioxidskatten och momsen på bränsle sänkte transportutsläppen nästan 11 procent 1990–2005, det mesta från koldioxidskatten, och att skattens effekt är tre gånger större än en vanlig prisökning. Yu 2024 räknade om med samma data och fick 7,7 procent. Bonander, Jakobsson och Johansson 2023 reproducerade resultatet men fann att den statistiska säkerheten beror på modellval. Riksrevisionen 2023: reduktionsplikten höjde dieselpriset omkring 3 kronor per liter mer än i jämförbara länder. Klimatpolitiska rådet uppskattar kostnaden för inblandningen till cirka 3 600 kronor per ton, högre än utsläppshandeln men lägre än andra åtgärder i transportsektorn.

Andersson (2019) använder syntetisk kontrollgrupp för transportsektorn 1990–2005: nästan 11 procent lägre utsläpp av koldioxidskatt och moms tillsammans, cirka 6 procentenheter från skatten ensam. Replikationer: Yu (Economics 2024) får 7,7 procent för svensk transport men breda prediktionsintervall och inga slutsatser på nationell nivå. Bonander, Jakobsson och Johansson (I4R 2023) reproducerar 10,9 procent, med punktskattningar mellan 0,17 och 0,34 ton per capita och p-värden mellan 0,07 och 0,27 beroende på specifikation. Riktningen håller, effektstorleken och signifikansen är osäkra.

Reduktionsplikten: Riksrevisionen 2023 fann att dieselpriset i Sverige ökat 2,59 kronor per liter mer än i Danmark och 2,92 mer än i EU exklusive moms 2017–2023, att regeringen underskattat prispåslaget och att nivåerna till 2030 inte var genomförbara. Konjunkturinstitutet 2019 kritiserade utformningen: avgifterna var "för höga för att ge skydd mot oväntat höga kostnader" och gav inte incitament till kostnadspress. Klimatpolitiska rådet 2026 uppskattar kostnaden för inblandning till cirka 3 600 kronor per ton koldioxidekvivalenter, högre än priset i ETS 1 och prognoserna för ETS 2, men lägre än Trafikverkets uppskattningar för elektrifiering och snålare fordon. Mål: det svenska etappmålet om 70 procent lägre transportutsläpp 2030 än 2010 är nationellt. Sveriges åtagande under EU:s ansvarsfördelningsförordning (ESR), som omfattar inrikes transporter, är bindande, och regeringen bedömer ett ackumulerat underskott på 4,3 miljoner ton till 2030. Ett elektrifieringsmål är ett medel för att nå utsläppsmål, inte ett alternativ till dem.

Klimatpolitiska rådet är ett oberoende expertorgan med åtta ledamöter. Rapporten är en policygranskning, inte en kollegialt granskad forskningsartikel. Klimatpolitiska rådet konstaterar att samtliga riksdagspartier sedan Miljömålsberedningens eniga betänkande hösten 2025 står bakom de långsiktiga klimatmålen och ett nytt etappmål till 2030.

Osäkerheter: hur mycket biodrivmedel som finns hållbart till rimligt pris, elektrifieringstakten, trafikarbetet, och skogens nettoupptag, där mätmetoderna är osäkra och nya data ändrat tidigare uppskattningar kraftigt.

Kön till en hyresrätt i Stockholm är i snitt 9 år, och 12 år i själva staden. Kontrakten går till dem som stått längst, inte till dem som behöver mest. Ett lotteri i Solna visade att de som vann ett billigt kontrakt sedan jobbade mindre.

Forskningen vill behålla skyddet för den som bor: hyran ska inte kunna chockhöjas. Det den ifrågasätter är att hyran är låst även när någon ny flyttar in. Marknadshyror skulle höja hyrorna kraftigt i Stockholm, enligt en beräkning för Hyresgästföreningen. Om de skulle ge fler nya hus är osäkert. Byggandet styrs mest av mark, planer och byggkostnader.

Kopschs genomgång för Finanspolitiska rådet jämför sju länders hyreslagstiftning: alla länder med stora hyresmarknader begränsar höjningar för sittande hyresgäst, men få reglerar hyran i nya kontrakt. Finland avreglerade 1995 och har fortsatt fri hyressättning. Riksrevisionen 2017 använde Solnas bostadslotteri 2003–2013: vinnarna hade efter 3 till 5 år 50 000 kronor lägre årsarbetsinkomst, samtidigt som fler tog examen. Bostadsförmedlingen 2025: 9,0 års kö i snitt, 12,4 år i Stockholms stad, men 1 725 lägenheter gick till personer med högst två års kötid.

Diamond, McQuade och Qian fann i San Francisco att hyresreglering minskade hyresgästernas flyttar med 20 procent men fick värdarna att minska hyresutbudet med 15 procent. Berlins hyresstopp 2020 sänkte de reglerade hyrorna men utbudet av annonserade lägenheter föll kraftigt. Ramboll beräknade 2026 för Hyresgästföreningen att marknadshyror skulle höja Stockholmshyrorna med i snitt 39 procent, i 78 av 87 områden. En tidigare Rambollrapport 2021 kom fram till 52 procent.

Rambolls analys 2026 (uppdrag av Hyresgästföreningen) jämför dagens hyror med beräknade marknadshyror: i snitt 39 procent högre i Stockholm, höjning i 78 av 87 områden, 11 procent mer av disponibel inkomst till boende. Rambolls rapport 2021 gav 52 procent. Det är statiska scenarioberäkningar på dagens bestånd, inte effektstudier, och de fångar inte vad en reform gör med byggande, renovering, flyttar och priser över tid. Nyproduktionens presumtionshyra ligger närmare marknadsnivå än äldre bruksvärdeshyror, med stora lokala skillnader, så fri hyra i nyproduktion har begränsad effekt på hyresnivån. Kopsch skiljer på tre regler: hyresändringar inom löpande avtal, hyran för ny hyresgäst, och besittningsskydd. Han betonar att besittningsskydd utan tak för höjningar blir tomt, och beskriver indexering som en vanlig lösning, men ifrågasätter regleringen av hyran mellan hyresgäster.

Riksrevisionens lotteristudie gäller drygt 600 lägenheter i Solna 2003–2013 och mäter arbetsinkomst, inte välfärd. Deltagarna måste ha haft stadigvarande inkomst, så studien säger inget om hur en bostad påverkar möjligheten att få ett jobb, vilket regeringen påpekade. Den är inte ett argument för eller emot marknadshyror i sig. Byggandet styrs enligt Kopsch av byggkostnader, byggnormer, markpolitik och subventioner. Det finns inget starkt svenskt empiriskt stöd för att marknadshyror i det befintliga beståndet i sig ökar byggandet, men den ekonomiska teorin är tydlig: högre möjliga intäkter kan göra projekt lönsamma som annars inte byggs.

Osäkerheter: övergångsdesign, kompensation via bostadsbidrag och fördelningseffekter är modellerade, inte prövade i Sverige. Effekten på byggandet är osäker och beror på reformens utformning och på andra flaskhalsar.

Boverket räknar med att Sverige behöver drygt 52 000 nya bostäder om året fram till 2033. Det byggs 29 000. Det byggs lite just nu för att det är dyrt att bygga och dyrt att låna: byggkostnaderna steg 31 procent på tre år och räntan gick upp kraftigt. Regler, mark och långa planprocesser spelar också roll, men det är svårt att veta exakt hur många hus varje åtgärd ger.

Det gamla investeringsstödet till hyresrätter gav 51 000 bostäder. Sex av tio hade inte byggts utan stödet, enligt en studie som Hyresgästföreningen beställt. Fyra av tio hade byggts ändå. Riksbanken varnar för att lättare lån mest driver upp priserna. Politiken kan göra något, men ingen vet hur mycket, och det mesta märks först på flera års sikt.

Boverkets behovsbedömning 2024: cirka 523 000 bostäder till 2033, 52 300 per år, varav ett uppdämt underskott på drygt 151 000. Det är 77 000 färre än beräkningen 2021, till stor del för att SCB skrivit ned befolkningsprognosen. Boverkets prognos juni 2026: cirka 29 000 färdigställda per år 2026–2028, med påbörjande som stiger mot 35 800 år 2027. Nästan 8 av 10 kommuner anger höga produktionskostnader som ett av de främsta hindren. SCB: byggkostnadsindex steg över 31 procent mellan första kvartalet 2021 och 2024, samtidigt som styrräntan höjdes med 4 procentenheter. Överklagade detaljplaner tog i snitt 8,4 månader i domstol enligt Evidens genomgång för SKR och byggbranschen.

Investeringsstödet 2016–2021 gav 51 000 bostäder. Tyréns, på uppdrag av Hyresgästföreningen, skattade med en ekonometrisk modell över cirka 1 500 projekt, kompletterad med intervjuer, att 30 000, eller 60 procent, inte hade byggts utan stödet. Regeringen höjde bolånetaket till 90 procent och tog bort det skärpta amorteringskravet från 1 april 2026. Riksbankschefen varnade i finansutskottet för att lättnaderna "kan driva upp bostadspriserna, öka hushållens skuldsättning" och att lättare lån inte löser bostadsmarknadens problem.

Behovssiffran är en modellberäkning, känslig för befolkningsprognosen: Boverket räknade 2021 med drygt 60 000 per år, 2023 med drygt 67 000 och 2024 med 52 300, och myndigheten skiljer på beräknat behov och vad marknaden faktiskt bygger. Investeringsstödet: Tyréns studie är beställd av Hyresgästföreningen, en partsorganisation. Den bygger på en regressionsanalys av stödets användning över cirka 1 500 projekt, geografisk analys och en intervjustudie med fastighetsägare, och skattar att omkring 60 procent av de stödda bostäderna utlöstes av stödet medan cirka 40 procent hade kunnat byggas ändå. Hyresgästföreningen lyfter de 60, regeringen de 40.

Regler: det finns stöd för att planprocesser, mark och kommunala beslut påverkar möjligheten att bygga, men det är svårt att mäta hur många extra bostäder en viss förenkling av plan- och bygglagen eller strandskyddet ger. Boverkets uppföljning bygger delvis på enkäter till kommuner och länsstyrelser. Bolåneregler: Riksbanken bedömer att lättnader främst höjer priser och skulder, men hur stor effekten på byggandet blir jämfört med priseffekten är osäkert. Startlån och topplån har begränsad svensk effektutvärdering, startlåneutredningen 2022 var ett förslag, inte en utvärdering. Räntan: SCB och Boverket ger starkt stöd för att räntor, byggkostnader och köpkraft väger tyngst på kort sikt. Att ett verktyg ger lite på kort sikt betyder inte att det saknar betydelse på tio års sikt.

Osäkerheter: hur stora effekter olika reformer får, särskilt på längre sikt, är inte kvantifierat. Dagens byggkrasch och Sveriges långvariga bostadsproblem har delvis olika orsaker.

Det finns inte en invandring, det finns flera. Flyktingar har kostat staten pengar, mest för att jobbet dröjer: minus 22 miljarder år 2022. Andra invandrare, de flesta som kommit för att jobba, gav plus 28 miljarder. Alla utrikes födda tillsammans gick lite plus. Det är pengar in och ut ur statskassan, inte hela ekonomin.

Svenskfödda har knappt påverkats på jobb och lön. Efter tio år har omkring sex av tio flyktingar jobb. Utrikes födda misstänks för brott 2,5 gånger så ofta som svenskfödda med svenska föräldrar. Ungefär hälften av den skillnaden försvinner när man jämför personer med samma ålder, kön, inkomst och utbildning. Hur invandringen påverkar Sveriges ekonomi som helhet kan forskarna inte säga entydigt.

Konjunkturinstitutet (specialstudie 117, 2025): år 2022 hade utrikes födda ett litet positivt nettobidrag till de offentliga finanserna, cirka 6 miljarder kronor eller 3 000 kronor per person. Flyktingar inklusive anhöriga: minus 22 miljarder, knappt 28 000 kronor per person. Övriga utrikes födda: plus 28 miljarder, knappt 20 000 per person. Under 2000–2015 låg det samlade nettot på cirka minus 1 procent av BNP. Räknat över hela livet i Sverige ger KI:s livscykelkalkyl minus 25 000 kronor per år för en flykting och plus 50 000 för övriga utrikes födda. Ruists ESO-rapport 2018, med äldre data, gav minus 74 000 kronor per flykting och år över livet.

Konjunkturinstitutet (specialstudie 116): invandringen har sannolikt haft "mycket liten direkt påverkan" på inrikes föddas jobb och löner, men viss negativ för kortutbildade. Flyktinginvandring har haft viss negativ inverkan på BNP per capita, arbetskraftsinvandring positiv. SCB: omkring 60 procent av flyktingarna förvärvsarbetar efter tio år. Brå 2021: överrisken att misstänkas för brott är 2,5 för utrikes födda och drygt 3 för inrikes födda med två utrikes födda föräldrar. När hänsyn tas till ålder, kön, inkomst, utbildning och kommuntyp sjunker den till 1,8 respektive 1,7, framför allt på grund av ålder.

Tre frågor måste hållas isär: vad flyktinginvandring kostar de offentliga finanserna, vad utrikes födda som helhet bidrar med, och vad migrationen gör med samhällsekonomin. KI 117:s årssiffror är ögonblicksbilder, men studien innehåller också livscykelkalkyler: diskonterat nuvärde cirka plus 1,5 miljoner kronor per utrikes född, plus 1,9 miljoner för övriga utrikes födda och nästan minus 1 miljon för flyktingar, vilket motsvarar minus 25 000 kronor per år. Ruists ESO-rapport 2018 är också en livscykelkalkyl och gav minus 74 000 kronor per flykting och år, med data från tidigare kohorter. Båda mäter offentligfinansiellt nettobidrag, skatter minus transfereringar och offentlig konsumtion, inte BNP eller samhällsekonomisk effekt. Underskottet drivs av låg sysselsättning de första åren och vid pensionen. KI:s framskrivning till 2060 pekar mot ett nettobidrag på cirka 1 procent av BNP 2030, drivet av antagandet om fortsatt hög andel högkvalificerad arbetskraftsinvandring och låg andel flyktinginvandring i linje med SCB:s prognos. Det är en framskrivning, inte ett resultat.

Brå 2021 är en deskriptiv studie 2007–2018. Standardiseringen för ålder, kön, inkomst, utbildning och kommuntyp minskar överrisken från 2,5 till 1,8 för utrikes födda och från drygt 3 till 1,7 för inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, framför allt genom ålder. Inkomst och utbildning kan själva vara följder av migrationsbakgrund, så studien svarar på hur stor skillnaden är, inte på hur mycket som orsakas av migrationen. Arbetskraftsinvandring: Riksrevisionen fann brister i kontrollen 2016 och konstaterade i februari 2026 att tillstånd beviljas arbetsgivare som Migrationsverket tidigare bedömt som oseriösa, med risk för exploatering och arbetslivskriminalitet. Det visar att systemet kan missbrukas, inte att arbetskraftsinvandring är olönsam: KI visar att den stärkt nettobidraget.

Osäkerheter: KI säger själva att det inte går att dra en entydig slutsats om den samlade samhällsekonomiska effekten. Effekterna beror på vilken migration som avses, på sysselsättning och på vad som hade hänt utan den.

Barn som växer upp i de fattigaste familjerna döms för våldsbrott ungefär 7 gånger oftare än barn från de rikaste. Men de flesta fattiga begår inga brott, och ekonomi är bara en av många saker som spelar roll. Familj, skola och kompisar hänger starkare ihop med brott än pengar gör.

Om fattigdomen i sig är orsaken vet forskarna inte. En stor svensk studie jämförde syskon och fann då ingen effekt av inkomsten. Andra forskare säger att den metoden inte kan mäta det viktiga: att växa upp fattig hela barndomen. Vid dödligt våld har hälften av både offer och gärningspersoner inkomst i landets lägsta tiondel.

Sariaslan med flera följde 526 000 barn födda 1989–1993: barn i lägsta inkomstfemtedelen hade 6,8 gånger högre risk att dömas för våldsbrott än i högsta, med liknande mönster för missbruk. I syskonjämförelser försvann sambandet helt. Brå 2023: sambandet är svagt på individnivå, det går inte att förutsäga vem som begår brott utifrån bakgrund, men tydligt på gruppnivå, och "de flesta som kommer från en socioekonomiskt mindre gynnsam bakgrund begår inte mer brott". Föräldraskap, familjekonflikter, skolproblem och kriminella kamrater har starkare samband än ekonomin. Brå 2025: vid dödligt våld 2005–2021 hade 45 procent av offren och 51 procent av gärningspersonerna inkomst i lägsta tiondelen, och 28 procent av gärningspersonerna var lagförda året innan.

Engzell och Hällsten (European Sociological Review 2024) invänder att syskonjämförelser bara mäter tillfälliga inkomstskillnader mellan syskonens uppväxtår, inte varaktig fattigdom, som är gemensam för syskonen och därför försvinner ur jämförelsen. Vetenskapsrådets kunskapsöversikt 2024: sambandet är förhållandevis svagt, något starkare för registrerad än självrapporterad brottslighet och för allvarligare brott, och socioekonomisk bakgrund verkar som "bakomliggande faktor" via skola, familj och kamrater.

Syskondesignen kontrollerar för allt syskon delar: föräldrar, större delen av uppväxtmiljön och hälften av generna. Men syskon skiljer sig i skola, kamrater, hälsa och bemötande, så dolda skillnader kan kvarstå. Den centrala kritiken (Engzell och Hällsten 2024; Keyes och Susser i International Journal of Epidemiology 2022) är att teorin om fattigdom gäller permanent inkomst, som inte varierar inom familjen. Syskonstudien identifierar effekten av att inkomsten är något högre ett visst år, vilket kan bero på att föräldrarna utbildar sig eller byter jobb. Ett nollresultat betyder därför inte att varaktig fattigdom saknar effekt, utan att den variation metoden kan använda inte visar någon. Familjer med stabil inkomst faller dessutom i praktiken ur jämförelsen.

Brå 2023 sammanfattar sambandet som svagt på individnivå men tydligt på gruppnivå, med registrerad brottslighet tydligt överrepresenterad i lägre skikt och självrapportstudier "betydligt mer splittrade". Vetenskapsrådet 2024 placerar socioekonomi som bakomliggande faktor: ekonomi påverkar livsvillkor, som påverkar skola, familj och kamrater, som har betydligt starkare samband med brott. Registerdata mäter inte all brottslighet utan vad som upptäcks, anmäls, utreds och lagförs, och skillnader i upptäckt, anmälningsbenägenhet och rättsväsendets hantering mellan grupper och områden kan påverka sambanden.

Osäkerheter: sambandet är väl belagt, men orsakseffekten av varaktig fattigdom är inte identifierad i svenska data, och dess storlek är okänd. Syskonstudier är inte värdelösa, de är ett av få sätt att komma åt familjefaktorer, men de svarar på en smalare fråga än den politiska.

Skjutningarna har minskat kraftigt, från 391 år 2022 till 158 år 2025, och fortsätter neråt 2026. Men sprängningarna ökade till 189 år 2025, för att gängen rekryterar allt yngre som hellre kastar handgranater än skjuter. Varför skjutningarna minskat vet ingen säkert. Mer polis, hårdare straff, nya metoder och nya gängstrukturer kom samtidigt.

Det som har bäst stöd: rikta polisen mot de mest våldsamma grupperna och erbjuda vägar ut. Det minskar skjutvapenvåld med ungefär en fjärdedel enligt en svensk forskningsöversikt. Stöd till dömda under övervakning kan nära halvera återfallen. Längre straff för alla har svagt stöd: Brå säger nej till regeringens straffreform, som kostar 17 miljarder om året. Danmark sänkte straffåldern till 14 och fick fler brott bland 14-åringar, inte färre.

Polisen: 391 skjutningar 2022, 158 år 2025 med 46 döda, och 53 skjutningar januari–augusti 2026 mot 114 samma period 2025. Sprängningarna ökade från 136 till 189 år 2025, men föll till 75 januari–augusti 2026. Polisen förklarar: god tillgång till handgranater, minskad förmåga till dödligt våld och fortsatt storskalig rekrytering av unga utförare. SBU:s översikt 2023: fokuserad avskräckning minskar skjutvapenvåld med en fjärdedel över i genomsnitt tre år, och psykosociala insatser under frivård kan minska fortsatt kriminalitet till närmare hälften i upp till ett år. Malmö universitets utvärdering av Sluta skjut: skjutningarna har legat lägre sedan 2018, men forskarna säger att det inte går att fastställa att det beror på metoden, eftersom Operation Rimfrost och pandemin påverkade samtidigt.

Brås yttrande över straffreformen: utdömda fängelseår har ökat 140 procent på tio år, reformen skulle ge 16 000 fängelseår till och kosta 17 miljarder per år, straffskärpningarna är "svagt underbyggda", och Brå avstyrker. Brås utvärdering 2026 av polissatsningen: 40 procent fler anställda sedan 2016, men civilanställda ökade 90 procent och poliser 20. Uppklarade skjutvapenmord ökade från 15 år 2016 till 35 år 2024. Ekot: av 27 dödsskjutningar 2025 hade 23 minst en person häktad eller åtalad. Danmark sänkte straffåldern till 14 år 2010–2012: en registerstudie fann fler anmälda brott bland 14-åringar under reformen, ingen avskräckning.

Nedgången i skjutningar sammanfaller med gruppvåldsintervention, förstärkt polis, straffskärpningar, nya verktyg som kameror och dataavläsning, säkerhetszoner och förändrad gängstruktur. Ingen svensk studie separerar bidragen, och Brå 2026 säger att polisen behöver skärpa sin förmåga att följa upp vilka åtgärder som fungerar. Fokuserad avskräckning: Braga, Weisburd och Turchan (2018) fann i 24 kvasiexperimentella studier en måttlig, signifikant brottsminskning, mindre i studier med bättre design. Den svenska Malmöutvärderingen kan inte fastställa orsak. Inlåsning: forskningen skiljer på avskräckning och inkapacitering. Nagin (2013) finner betydligt starkare stöd för att risken att upptäckas och gripas påverkar brott än att längre straff avskräcker. Generell inlåsning har begränsad effekt, och narkotikamarknader ersätter sålda led. Riktad inlåsning av få mycket aktiva våldsverkare kan ha större effekt.

Straffreformutredningen (SOU 2025:66) medger själv att det är svårt att dra entydiga slutsatser om avskräckning och inkapacitering och att internationella resultat inte utan vidare kan överföras. Danmark: Damm, Larsen, Nielsen och Simonsen (Journal of Quantitative Criminology 2025) använde registerdata för 163 000 individer och fann att sänkningen till 14 år inte minskade brotten, utan ökade anmälda brott bland 14-åringar med tidigare brott. Det är en publicerad kvasiexperimentell studie, inte en expertbedömning. Uppklaring: Ekots genomgång gäller 23 av 27 dödsskjutningar med häktad eller åtalad, inte alla 46 döda i polisens statistik. Säkerhetszoner infördes 2024 och lagen ska utvärderas efter tre år.

Osäkerheter: skjutningarna har verkligen minskat, det osäkra är varför. Effekten av säkerhetszoner, straffskärpningar och polissatsningen var för sig är inte utvärderad.

Den kriminella ekonomin i Sverige omsätter minst 352 miljarder om året, enligt forskare på uppdrag av staten. Vinsten är runt 185 miljarder. Siffran är en uppskattning med stor osäkerhet, inte en räkning, och den är inte pengar staten förlorar. Det mesta är inte gäng. Det är svartjobb, fusk med bidrag och skattebrott i vanliga bolag.

En studie på läckta bankdata från skatteparadis visar att de allra rikaste, en hundradel av en procent, undanhåller ungefär en fjärdedel av sin skatt, medan vanliga skattekontroller hittar under 5 procent i alla grupper. I USA ger en dollar på att granska de rikaste över tolv tillbaka. Om det gäller i Sverige har ingen undersökt.

ESO 2026 (Rostami, Mondani, Mellberg och Roine): omsättning minst 352 miljarder, vinst cirka 185, och "majoriteten av den kriminella ekonomins inkomster kommer från systemexploatering i form av svartarbete, arbetslivskriminalitet och välfärdsbedrägerier", betydligt mer än vapen- och narkotikahandel. Skatteverkets skattefel 2026: moms 29 miljarder, tjänst 11, kapital 8, storbolag 1,5. Skatteverket uppskattar svarta arbetsinkomster till 97 miljarder om året 2017–2022, 1,9 procent av BNP. Alstadsæter, Johannesen och Zucman: de rikaste 0,01 procenten undanhåller cirka 25 procent av sin skatt, medan slumpmässiga revisioner hittar under 5 procent i hela fördelningen.

Boning, Hendren, Sprung-Keyser och Stuart (Quarterly Journal of Economics 2024): en dollar på revision av amerikanska skattebetalare över 90:e percentilen ger över 12 dollar när avskräckning räknas in, mot 5 dollar under medianen, och 2,17 dollar i snitt direkt. Ekobrottsmyndigheten 2025: 11 429 ärenden, 3 243 lagförda, förverkandeyrkanden 340 miljoner. Riksrevisionen 2025: Skatteverkets resurser mot svartarbete "utgick från föregående års utfall" i stället för riskanalyser, och myndigheten saknar underlag för att utvärdera om kontrollerna träffar svartarbete.

Tre begrepp måste hållas isär: kriminell ekonomi, skattefel och ekonomisk brottslighet. ESO:s 352 miljarder är uppskattad omsättning i hela den kriminella ekonomin, svart ekonomi, illegal ekonomi, kriminella transaktioner och tjänster, sammanställd ur många studier med breda intervall. Författarna anger att betydande osäkerheter kvarstår, och siffran är en nedre gräns. Den ska inte läsas som statens skatteförlust eller som ett mått på all ekobrottslighet. Skattefelet mäter fel Skatteverket kan påvisa vid kontroll, inkluderar fel som inte är brott, och exkluderar laglig vinstförflyttning och offshore.

Zucman-studien bygger på läckor och amnestidata 2007–2015 för Skandinavien. Att den rikaste hundradelen av en procent motsvarar cirka 500 svenska hushåll är en storleksöversättning, inte ett resultat i artikeln. Bonings avkastning gäller amerikanska revisioner 2010–2014 med amerikanska institutioner och efterlevnadsnivåer, och överförbarheten till Sverige är oprövad. Ekobrottsmyndighetens förverkandeyrkanden är vad åklagaren begär, inte återvunna belopp. Riksrevisionen visar att Sverige har svårt att ens mäta om kontroller mot svartarbete träffar rätt.

Osäkerheter: jag har inte hittat någon svensk studie som mäter den kausala avkastningen av skattekontroll eller ekobrottsbekämpning på ett jämförbart sätt. Problemet är sannolikt mycket stort. Hur stort, och vilken insats som ger mest tillbaka, vet vi betydligt mindre om.

Polisen får 48 miljarder om året. Ekobrottsmyndigheten får 1,2. Vart fjärde brott någon döms för är ett narkotikabrott, oftast eget bruk, och hur många som döms beror på hur mycket polisen letar. Fängelserna ska växa från 9 000 till 15 500 intagna till 2035, och Kriminalvården räknar då med att kosta 40 miljarder om året, mot 24 i dag.

Ekobrottsmyndigheten krävde 340 miljoner i brottsvinster tillbaka 2025, en bråkdel av den kriminella ekonomins vinster på uppåt 185 miljarder. Är det bättre att lägga pengarna på ekobrott än på poliser och fängelser? Det finns ingen svensk forskning som kan svara. Och trygghet, som var fjärde svensk saknar på kvällen, går inte att räkna i kronor.

Budget 2026: Polisen 48,4 miljarder, Kriminalvården 24,2, Åklagarmyndigheten 2,9, Ekobrottsmyndigheten 1,2. Kriminalvårdens plan: 19 500 fasta platser 2035, medelantalet fängelseklienter från knappt 9 000 år 2025 till cirka 15 500, personalen till 25 000 årsarbetskrafter, och totalkostnad cirka 40 miljarder per år. Lagföringar 2025: 119 227, varav narkotikabrott 28 procent, trafikbrott 25, stöld 12. Narkotikalagföringarna har ökat 64 procent sedan 2016 och den utdömda strafftiden 141 procent. Brå: narkotikabrott är ett typiskt spaningsbrott "som i stor utsträckning påverkas av polisens resurser och prioriteringar". Enligt Brå arbetar cirka 1 300 årsarbetskrafter med hela narkotikafältet.

Ekobrottsmyndigheten 2025: 11 429 ärenden, 3 243 lagförda, förverkandeyrkanden 340 miljoner i 179 ärenden, upp 120 procent. Riksrevisionen 2023: polisens personuppklaring av mängdbrott föll från 17 procent 2012 till 13 procent 2021 trots stora resurstillskott. Utredningen 2025 föreslog att lägga ner Ekobrottsmyndigheten. Regeringen sa nej i juni 2025 men konstaterade att verksamheten behöver vässas. Brås trygghetsundersökning 2025: 25 procent otrygga på kvällen, 32 procent av kvinnorna, nästan dubbelt så många i utsatta områden, och 54 procent oroade för brottsligheten.

Jämförelsen i kronor tillbaka vilar på amerikanska resultat om skatterevisioner och på Ekobrottsmyndighetens yrkade förverkanden, som inte är återvunna belopp. En svensk avkastningsstudie av ekobrottsbekämpning saknas, och den intressanta storheten är marginalnyttan av en extra krona, inte genomsnittet, som kan drivas av enstaka stora ärenden. Kriminalvården planerar för 19 500 fasta platser 2035, mot cirka 8 500 i utgångsläget, och uppskattar totalkostnaden vid den kapaciteten till omkring 40 miljarder kronor per år. Med aviserade reformer bedöms behovet på sikt till 34 000 platser och 65 till 70 miljarder per år.

Brås trygghetsundersökning mäter ett värde som inte fångas i kronor, och kriminalpolitik kan inte bedömas enbart som pengar tillbaka: en insats som förhindrar ett mord eller ökar tryggheten ger ingen intäkt till staten. Narkotikalagföringar är enligt Brå spaningsbrott vars antal speglar polisens prioriteringar, vilket betyder att statistiken inte mäter hur mycket narkotikabrott som finns, inte att insatserna är meningslösa. Brås skolundersökning 2023 visar att andelen elever i årskurs nio som uppger att de begått brott ligger på ungefär samma nivå som i tidigare mätningar. Det är självrapporterad brottslighet, inte all ungdomsbrottslighet, och utvecklingen kan skilja sig mellan brottstyper.

Osäkerheter: marginalnyttan av en extra krona till Ekobrottsmyndigheten efter dess styrningsproblem är okänd, och det finns inte svenskt underlag för att säga att en krona där ger mer nytta än en krona till polis, förebyggande arbete eller Kriminalvården.

EU-medlemskapet har gett Sverige mer handel och högre inkomster, enligt Kommerskollegiums genomgång. Euron verkar också öka handeln, men mycket mindre än forskarna trodde först. De första studierna sade hundratals procent. Moderna studier säger 2 till 16 procent, och en genomgång av 60 studier landar på 2 till 6. Tyskland och Nederländerna har varken vunnit eller förlorat på euron sedan mitten av 00-talet.

Den stora frågan är inte handeln. Den är vad Sverige ger upp: egen ränta och egen valuta. Om en kris drabbar bara Sverige kan kronan och Riksbanken dämpa den. Om krisen drabbar hela Europa spelar det mindre roll. Kronan har varit svag sedan 2013, vilket gjort importen dyrare. Om det är värt det finns inget forskningssvar på, och ingen ny svensk utredning sedan 1996.

Kommerskollegium 2019: EU-medlemskapet har ökat Sveriges handel, investeringar och produktivitet. Kommerskollegium 2024 om euron: moderna studier ger 2 till 16 procent mer handel inom valutaunionen, i vissa fall upp till 30, och ECB 2020 beräknar inkomstökningar på 0,3 till 2,1 procent av BNP. Poláks metaanalys av 60 studier ger efter korrigering för publiceringsbias 2 till 6 procent. Riktningen är positiv, storleken omstridd. Fernández och García Perea 2015: kärnländerna Tyskland, Nederländerna och Österrike har varken vunnit eller förlorat, medan Irland, Spanien och Grekland vann under de expansiva åren och Italien och Portugal hamnade efter.

Sieps 2021: vinsterna kommer av lägre transaktionskostnader och mer handel, förlusterna av "förlorad penningpolitisk självständighet och avsaknad av den rörliga växelkursens stötdämpande effekt vid asymmetriska chocker", störningar som drabbar bara ett eller få länder. Riksbanken 2025: kronans försvagning under drygt ett decennium har bidragit till högre inflation via importpriser, och ungefär hälften av den reala försvagningen sedan 2013 bedöms bestående. Egen ränta var en fördel 1992 och 2009, och räntehöjningarna 2022–2023 slog snabbare i Sverige via rörliga bolån.

Handelseffekterna av euron är metodberoende men riktningen är etablerad. Rose (2000) fann över 300 procent, en skattning som senare forskning förkastat eftersom länder som handlar mycket också integreras på andra sätt. Kommerskollegium 2024 anger 2 till 16 procent som representativt för moderna studier, i vissa fall upp till 30, och Poláks metaanalys 2 till 6 procent. Kommerskollegium betonar att analysen bara täcker handelsdelen och inte avgör de makroekonomiska kostnaderna och riskerna. Värdet av egen växelkurs beror på chockernas art, men det är förenklat: arbetskraftens rörlighet, finanspolitik, löneflexibilitet och finansmarknader kan också hantera störningar, och en flytande växelkurs kan själv bli en störning när den ligger fel. Kronans försvagning har bidragit till högre importpriser och påverkat hushåll och företag olika beroende på vad de köper, importerar och exporterar.

Partierna: Liberalerna och Sverigedemokraterna är överens om folkomröstning på valdagen 2030 men oense i sak. Centerpartiets manifest kräver en statlig utredning av "för- och nackdelarna med ett svenskt euromedlemskap". Kristdemokraterna accepterar 2003 års nej, avvisar införande men vill ha "en förutsättningslös utredning". Moderaternas manifest nämner inte euron, men finansminister Svantesson sade i januari 2026 att hon vill "ta initiativ tidigt till en djup analys av fördelar och nackdelar" efter valet. Magdalena Andersson sade i maj 2024 att "både för- och nackdelarna med euron har stärkts sedan vi hade folkomröstningen", och Socialdemokraterna driver inte frågan.

Osäkerheter: någon ny svensk statlig helhetsutredning motsvarande Calmforsutredningen 1996 finns inte, även om ny forskning finns. Den centrala frågan, om handelsvinsterna är värda förlusten av egen penningpolitik och växelkurs, har inget forskningssvar.

Sverige ska lägga 3,5 procent av allt vi producerar på försvaret till 2030, och alla åtta partier har kommit överens om att låna upp till 300 miljarder för att hinna. Men försvaret kostar pengar varje år, för alltid: soldater, övningar, ammunition, underhåll. Lånet är tänkt som en övergång. Senast 2035 ska pengarna komma från skatter eller besparingar i stället.

Forskningen kan inte säga hur mycket försvar som är lagom. Det beror på hotet. Det granskarna kan säga: Finanspolitiska rådet säger inte att Sverige saknar råd. Statsskulden är bland EU:s lägsta. Finanspolitiska rådet säger att det hade gått att betala utan lån, att regeringen samtidigt sänker skatten med ungefär lika mycket, och att nästa generation får betala både räntan och försvaret. Att låna för att bygga snabbt har stöd i ekonomin. Att låna för att betala för alltid har det inte.

Överenskommelsen 19 juni 2025 mellan regeringen, S, SD, V, C och MP: 3,5 procent av BNP till 2030, tillfällig lånefinansiering 2026–2034 på högst 300 miljarder, varav högst 50 till civilt försvar. Texten säger att "försvarsutgifterna innebär permanenta utgifter och därför kommer att kräva permanenta finansieringslösningar", och att det offentliga sparandet ska vara i balans senast 2035. Skuldankaret på 35 procent ligger fast. Natos mål från 2025 är 5 procent till 2035, minst 3,5 till militärt försvar och upp till 1,5 till bredare säkerhet.

Finanspolitiska rådet, februari 2026: beslutet att "temporärt lånefinansiera permanent högre försvarsutgifter" är ett tydligt exempel på "bristande respekt för det finanspolitiska ramverkets principer". "Det vore fullt möjligt att finansiera de ökade försvarsutgifterna utan att undanta dem från saldomålet." Finanspolitiska rådet kallar det "anmärkningsvärt" att regeringen motiverar avvikelsen med försvaret och samtidigt sänker inkomstskatten med ett liknande belopp, och pekar på det största underskottet på 30 år bortsett från pandemin. Finanspolitiska rådet bedömer inte försvarets nivå. Maastrichtskulden var 35,1 procent av BNP 2025, sjätte lägst i EU.

Tre frågor måste hållas isär: om Sverige kan låna, om det bör låna, och hur snabbt försvaret bör byggas. Kan: ja, skulden är låg och räntekostnaden på 300 miljarder är i storleksordningen 6 till 9 miljarder per år vid 2 till 3 procents ränta, men räntan kan ändras och försvaret kostar därutöver varje år. Bör: rådets invändning gäller inte förmågan utan att permanenta utgifter får tillfällig finansiering och att kostnaden skjuts framåt. Snabbt: regeringens argument är att lån gör att förmågan byggs snabbare utan att omedelbart höja skatter eller tränga undan annat, och det är ett verkligt argument. Lån för att komma ikapp snabbt har stöd, lån som permanent modell har det inte.

Internationella valutafonden (World Economic Outlook, april 2026) finner att försvarsupprustningar ger kortsiktig stimulans med multiplikatorer nära 1, men att effekten varierar med finansiering, import och hur pengarna används, och att de försämrar underskott, skuld och bytesbalans på medellång sikt. Natos 3,5 procent är ett politiskt beslutat mål som bygger på Natos militära planering och förmågekrav, inte på en ekonomisk formel för optimal försvarsnivå. Försvarsekonomisk forskning kan inte ange en rätt nivå.

Osäkerheter: hotbild, materielpriser, personalförsörjning, och hur den permanenta finansieringen efter 2034 ska se ut. Inget parti har preciserat den.